Juldagen.
Annars är jag nöjd med min jul so far och jag hoppas alla andra är det med. Blev tillfrågad att följa med ut ikvällen men jag känner mig inte riktigt upplagd för det. Har ätit för mycket :p hihi
Må väl och ta hand om er !
//Erika
Logik.
Usch. Jag är en HEMSK HEMSK människa. Hur kunde jag ens tro något så dumt?
Därför att jag är en aningens lite svartsjuk. Det är det som ärproblemet. Dumma dumma dumma mig.
*slår på huvudet med klubba*
Jag är en logisk människa som tror på logiken. Och svartsjuka är INTE logsikt. Speciellt inte i mitt fall. Men ändå...
Det är så. Tyvärr kan jag bara säga.
Sorry.
Master Passion Greed.
Seduce her
Tame her
Blame her
Have her
Kill her
Feast on it all.
Jul igen.
Jag vet inte riktigt men det är något som inte riktigt stämmer. Det är något jag inte kan sätta fingret på. Riktigt. Jag vet i vilket område det sitter. Först och främst så lär det inte komma någon snö i jul heller. Vilket gör att det känns fel. Och sen det där okända som sitter och gnaver lite fint på märgen.
En snurfel.
Iaf...
Ha en härlig GOD JUL!
// Erika
Stympad.
Igår kväll låg jag och författade texter i mitt huvud. Som vanligt.
Och så här blev det:
"Jag vet varför jag var som jag var och varför jag är som jag är.
Jag stympade mig själv. Jag tog bort det onda genom att skära bort det. Ta avstånd från det. Effekten blev att jag inte kände något. Det gjorde inte ont. Tyvärr gjorde det även så att jag kände mig tom. Helt tom. Inte en känsla fanns kvar för allt stympades bort. Det var enklast så.
Så tillslut gav jag väl upp tror jag. Eller så var det nog. Det gick inte mer. Jag skar och skar och bitarna försvann. Jag tror jag tog för mycket då. För jag kan inte längre skära bort det som gör ont. Det sitter kvar. Det lilla jag har kan jag inte skära bort längre. Det går inte. Det sitter fast. Och jag grät många nätter för detta.
Kanske är det därför det gör så ont att erkänna att jag gjordt mer fel än vad jag vill erkänna.
För det är fruktansvärt det jag gjort. För så gör man bara inte. Man gör inte det. Det är moraliskt fel.
Förr hade jag kunnat stympa bort det. Glömma och gå vidare med biten liggandes bakom mig. Men nu släppar jag med mig det överallt. Det vill aldrig försvinna. För jag känner mig mindre värd. Helt enkelt. Jag känner mig billig och är bara en dålig ersättning för något annat.
Varför skriver man om förbjuda drömmar? Varför berättar man för andra om dem? För dem är ju trots allt förbjudna.
Jag hade en förbjuden dröm igår. Den var mörk och ledsen."
A Classic Christmas Night.
Och sedan var Michael Nyqvist och sprang runt vid vårt bord... jag stoppade honom och fick en kram och en autograf av honom :P Fy fasen va härligt! hahah...
Jag tror...
"Jag tror att det ÄR för att alla är långt bort." Färdig svarat.
Jag tror att vi alla föder oss på andras elände. Vare sig vi vill eller inte. Vi blir lyckliga av att veta att vi har det liiiiite lite bättre än någon annan. Att vi mår liiiite bättre än någon annan. Just nu känner jag mig så. Liiiite bättre därför att någon annan mår sämre.
Nog om det. Idag pluggade vi tillsammans ett par till tentan på lördag. En smått krypande tenta ångest drar sig över mig just nu men det känns ändå som om jag kommer klara det...hoppas jag.
Usch. Jag hatar att vara svartsjuk på något som inte är värt att vara det på. Det har iaf lättat en hel del även om det inte hjälper mig just nu.
